Noter

1 I sin avhandling (1954) hänvisar Hesselgren till Révész' arbete Révész, G. (1938). Die Formenwelt des Tastsinnes. Haag.

2 Hesselgren säger visserligen i sin bok Miljöperception (1966, s. 17): "Som element eller faktorer i rumsperceptionen [min kursivering, men fortsättningsvis Hesselgrens] ingår förutom vissa basperceptioner även föreställningar, varför vi måste inrymma även dessa i vårt studium." Detta är emellertid mig veterligen det enda ställe överhuvud taget, som han nämner ordet föreställningar; än mindre beaktar han det i sin vidare framställning, förutom på ett ställe i sin bok Om arkitektur (1985, s.35), där han frågar sig: "vem kan föreställa sig det nya begreppet: den fysiska fyrdimensionella rum-tiden?"

3 Att Hesselgren torde vara influerad av "empirismens fader", Hume, framgår av Sohlbergs och Sohlbergs beskrivning av Humes filosofi: "Hume tillhör den atomistiska traditionen inom filosofi och vetenskap som strävar efter kunskap om verklighetens minsta beståndsdelar. Helheter antas vara uppbyggda av dessa små beståndsdelar." (Sohlberg & Sohlberg, 2002, s. 62).

4 Av de mera etablerade perceptions-illusionerna som Hesselgren förevisar kan nämnas "square and diamond"; Rubins vasfigur; Frasers spiral.

5 Det är kanske inte helt riktigt att säga så. Naturen luras - och subjektet går på illusionstricket. Vem beror lapsusen på? Givetvis på subjektet; ej må man väl rimligen lasta den yttre verkligheten för subjektets vantolkningar!? (Vems fel är förresten krokbenet?)

6 I min skrift Sex portar (1992) har jag i någon mån försökt analysera hur en objektupplevelse kan vara kognitivt strukturerad. - Vi får längre fram tillfälle att ta del av Sven Hesselgrens motsvarande kartläggning.

7 Jag är osäker på om Brentanoskolans fenomenologer har uttryckt sig just så om rumsuppfattningen, men Kant gör det, och ingen har motsagt honom därom, vad jag vet. Inte heller Hesselgren, som t.o.m. refererar till Kants rumsbegrepp (Hesselgren, 1967, s. 137). - Kant hävdar att föreställningen om rummet ligger till grund för all yttre varseblivning. (Kant, 2004, s. 113).

8 Se Groat & Wang, 2002, s. 255ff.

9 Läsaren ombeds att inte förskräckas över titeln på Spenglers klassiker, vilken åtminstone ur den synvinkel jag själv studerat den, innehåller många skarpsinniga iakttagelser och även spekulationer om rummet och rumsuppfattningen i ett historiskt perspektiv.

10 B. Hesselgren, personlig kommunikation, 23 jan, 2007; och 1 feb, 2007; P. Hesselgren, personlig kommunikation, 16 jan, 2007.

11 Fred Hoyle har bl.a. gjort sig känd för sin hypotes om ett stationärt universum, där materia tänks nyskapas och kontinuerligt fylla ut den utglesning som uppstår till följd av expansionen - på så sätt skulle densiteten bibehållas konstant. Hoyles hypotes motsäger i detta avseende big bang-teorin.

12 Tidskriftsartikeln 1965 hade föregåtts av en artikel i samma tidskrift året innan (Hesselgren, 1964). Denna behandlar perceptionsfrågorna ur en mera allmän synvinkel, medan artikeln 1965 fokuserar på rumsperception.

13 Med Linn et al. (1998, s. 91ff) och deras referens till Windelband, skulle vi även kunna tillskriva den "beskrivande" boken ett idiografiskt angreppssätt, och den "förklarande" boken ett nomotetiskt.

14 Man kan här jämföra med den fenomenologiska utgångspunkten, att verklighetsuppfattningen kan beskrivas som en aktiv, mot ett intentionalt objekt riktad process. - Se exempelvis Karlsson (1999, s. 15f). - För den mer intresserade läsaren vill jag rekommendera ett studium av Meinong (Grossman, 1999; "The school", 2001) och Husserl (Husserl, 2002).

15 Enligt Goleman (1998, s.37) har vetenskapliga studier visat att "under de första millisekunderna av en sinnesförnimmelse tolkar vi den inte bara omedvetet utan bestämmer oss också för om vi tycker om den eller inte; det 'kognitiva omedvetna' tolkar inte bara vad vi ser utan bedömer det också."

16 I sin bok 1977 har Hesselgren nyanserat begreppet "perception" i förhållande till sina tidigare böcker. Han förklarar nu, att det är den totala, med betydelser och känslor laddade sinnesupplevelsen, den som i sin botten har en kombination av sinnesförnimmelser, som man med en internationell term kallar "perception" (s. 178).

17 "Vattenpöl" vill jag minas att vi sa dåförtiden, men "vattenpuss" är nog mera "finsvenska".

18 Den läsare som till äventyrs på detta stadium har tagit sig för att läsa Appendix 1, är redan uppdaterad.

19 Lindberg (1996) har ävenledes gjort ett tappert försök att beskriva och förklara Hesselgrens arkitekturpsykologiska system som han bygger utifrån formalestetiska, betydelsebärande och emotionella aspekter. Trots en välvillig approach, stöter också Lindberg här och där på logiska komplikationer i sina försök att referera fram en begriplig och invändningsfri hesselgrensk lära.

20 Küller utarbetade sina 8 faktorer i samarbete med Carl-Axel Acking. Man utgick från frågan hur människor upplever arkitektur. De begrepp man därvid fann, jämfördes med arkitekternas utgångspunkter. Utifrån Svenska akademiens ordlista framvaskades 1050 för arkitekturbedömning relevanta ord, varav många kunde sammanföras och många var motsatsord. Man hade slutligen 78 ord vilka nedtecknades i ett formulär för försökspersoners bedömnig av miljöer. Ur försök med dessa formulär, varvid ord utbyttes, liksom medier (diabilder; in situ), sönderföll språket i 8 faktorer. Dessa 8 faktorer har med tiden visat sig helt stabila, vilket har bekräftats av flera andra forskares undersökningar. (intervju med Rikard Küller 21 oktober 2006. Se även Küller, 1972)

21 I en telefonintervju med Gunnar Sorte 9 okt 2006 får jag mig förklarat att faktoranalysen i dennes avhandling är objektsbeskrivande och består av 11 faktorer, till skillnad från Küllers 8 faktorer vilka är rumsbeskrivande. [Förhållandet bekräftas av Rikard Küller i ovan nämnda intervju 2006-10-21.]

22 "Tingen bedömas dels genom förnuftet, dels genom vetandet, dels genom försanthållandet, dels genom sinnesförnimmelsen". (Aristoteles 1987, s. 24).

23 Dock vore det möjligt och kanske intressant att utföra en särskild forskning som inriktades på en djupanalys av den byggda miljöns eventuella dolda symbolvärden.

24 En annan forskningsstudie där svårigheterna med rumsforskning visar sig är William Whytes undersökning på 1970-talet av preferenser för torgplatser i New York. Anledningen till forskningen var konstaterandet att vissa platser var mindre socialt frekventerade än andra, och vissa åter framstod som mycket populära. Studien gav som resultat, att en av de viktigaste faktorerna för en välbesökt torgplats var möjligheten till sittplatser. Däremot fann Whyte inget samband mellan besöksfrekvens och torgytans rumsliga öppenhet. (Groat & Wang, 2002, s. 203).

25 I appendix 1 analyserar jag Hesselgrens ämnesdefinitioner, och konstaterar där att han vill utesluta "fysiologi", "anatomi", "kommunikation" och "trafik" från sitt ämnesområde, och endast studera de "själsliga" behoven. Frågan är då hur han ser på "praktisk funktion" - likställer han sådan med de nyss uppräknade faktorerna, eller involverar han "praktisk funktion" i "de själsliga behoven"? Där får vi inget riktigt svar. - Vad han visserligen gör nu (1985) när han stipulerar dessa fyra krav på arkitektur är att han nästan håller på att frångå sin ämnesbegränsning så som den refereras i vårt appendix 1, nämligen att han endast vill studera behoven, icke studera de fysiska entiteter som skall tillfredsställa behoven.

26 Vad Hesselgren egentligen vill framhålla är, att funktionsuttrycket är viktigt för den estetiska upplevelsen, men att där måste föreligga samstämmighet med funktionsändamålsenligheten, dvs. funktionsuttrycket måste vara "veridikalt".

27 Hesselgren meddelar att han inte anser moralisk värdering relevant i arkitektursammanhang. Däremot har han med sociala värderingar i sin "perceptions-karta" (Hesselgren, 1969b, s.8).

28 Varför anser vi detta? Dels därför att vi just har övertygat oss själva om att social och moralisk värdering hör till arkitekturbedömningen, liksom funktionell värdering. Dessa tre värderingar ansåg vi också kräva förkunskaper. Rumslig värdering prövar vi nu att jämställa med arkitektur, och ansluter oss således till Hesselgrens uppfattning, att rumslighet är en komplex perception, så komplex, att den alltså här sätts synonym med arkitekturbegreppet.

29 Hesselgren ger i refererat avsnitt ett svar: den starka rumsupplevelsen härrör i San Carlo från känslan av omslutenhet, beroende på de konkava väggformerna. Utformningen ger på sinnet en trygghets- och gemenskapsskapande verkan.

30 Gösta Edberg (idem, 1975, s. 1-1) förklarar redan i förordet till sin rumsanalys-studie, med stöd av referenser till Arnheim och Jacobs, att han är medveten om problemet med att utföra experiment med tvådimensionella bilder representerande en tredimensionell verklighet.

31 Att blindfödda, s.k. barndomsblinda, kan uppleva samma rumsliga verklighet som vilken annan levande varelse som helst, förnekas av Viktor Rydbergs alter ego "Gustaf" (Rydberg, 1890, s. 19f ), där denne hävdar att synsinnet och känselsinet ger upphov till två kvalitativt åtskilda verklighetsuppfattningar. - Day (1971, s. 76ff) motsäger implicit denna uppfattning då han redogör för begreppen perceptuell stabilitet, perceptuell konstans och perceptuell uttolkning, innebärande att subjektet tillskriver objekt konstanta egenskaper, trots att deras sensoriska representation varierar, respektive framtolkar konstanta objekt trots ofta förekommande mångtydiga stimuli.

32 Jag använder i min framställning motsatsparet intersubjektivt kontra empiriskt när jag vill särskilja två olika bedömningsutgångspunkter. Lindberg talar i sin uppsats (1996, s. 32ff) på motsvarande vis om spontan och associativ bedömning, betydelse eller emotion, där det förstnämnda begreppet inte bygger på förkunskaper hos upplevaren vilket däremot det sistnämnda gör. - Vad vi båda rör oss med, fastän i egna ord, är egentligen de klassiska termerna a priori och a posteriori.

33 Küllers faktormodell är fortfarande aktuell. Den används och beskrivs som redan nämnts av Gunnar Jarle Sorte i Svensk miljöpsykologi (2005, kap. 13), och även av Helena Drottenberg i hennes doktorsavhandling (2002).

34 Vi talar nu således om tre olika hesselgrenska ordlistor - den ursprungliga 29-variabliga; den "alternativa"; den "slutgiltiga".

35 Begreppet "Zeitgeist" myntades om jag kommer ihåg rätt av Hegel, och jag tror att nyss beskrivna diakrona dynamik relativt väl kan levandegöra Hegels åsyftning.

36 Berggren, H. & Trägårdh, L. (2006). Är svensken människa?: gemenskap och oberoende i det moderna Sverige. Norstedts.

37 Hesselgren uttrycker sig sålunda: "En värdering beror alltid ytterst på det mönster av värderingsnormer vi tillägnat oss. Frågan uppstår då, huruvida dessa värderingsnormer kan variera hur som helst, eller om vi där kan spåra några tendenser till spontanitet, stabilitet och intersubjektivitet." (Idem, 1966, s.94). - Vi har genom utförandet av experiment 7 åtminstone inlett ett besvarande av dessa Hesselgrens frågor.

38 Le Doux' forskning har visat att sinnessignaler, vilka i normalfallet först går från thalamus till neocortex och därefter till bl.a. amygdala, vid extrema perceptioner kan genom en sidokanal gå direkt från thalamus till amygdala (som är centrum för grundkänslorna). (Goleman, 1998, s.36).

39 Två rena sinnliga åskådningsformer finns enligt Kant: rum och tid. Rummet är en uppfattning om den yttre verkligheten, och tiden en uppfattning som vi har inom oss. Den elementära uppfattningen om form anger Kant till "utsträckning" samt även, kanske inte lika självklart att omedelbart spontant inse, "gestalt". (Kant, 2004, s. 112f).

40 Övers: MO.

41 Här måste jag förekomma fortsättningen av min egen avhandling. En oväntad skildring av en rumsupplevelse fick jag alldeles oförhappandes, och jag redovisar den i föreliggande del, kapitel "Experiment 8". När man läser denna skildring, får man en mycket god inlevelse i den rumsliga miljö, författaren har upplevt och skildrar verbalt. Man måste definitivt hänföra nämnda författare till "de spatiala författarnas skara". Till saken hör nu, att denna författare är blind sedan födseln, och upplevde den aktuella miljön för första gången.

42 Begreppet formalestetik fordrar här sin definition. Hesselgren säger att värderingar av de rena basperceptionerna kallas formalestetiska enligt en äldre konstteoris terminologi (Hesselgren, 1966, s. 93). Hesselgren framhåller vidare att värderingarna ytterst beror på samhällets värderingsnormer, men att det finns en stabil tendens att värdera pregnanta perceptioner högre än icke-pregnanta, samt en tendens att värdera balanserade perceptionskomplex högre än obalanserade. Likaså högvärderas i allmänhet transformationstenderande perceptioner, i synnerhet sådana som resulterar i rytmupplevelse, säger Hesselgren.

43 Peter Linnstrand avser förmodligen det s.k. PEER-projektet (Research on Extraordinary Eye Perception), som utförs vid LTH under ledning av professor Lars Philipson och universitetslektor Bodil Jönsson.

44 Hesselgren säger visserligen sålunda: "Geometriska modeller är 'åskådliga', vilket innebär att de återgår på visuella föreställningar vilka förutsätter den tidigare förekomsten av visuella perceptioner." (Idem, 1966, s. 13f). Ovanstående noteringar motsäger Hesselgrens sats. De motsäger även min egen utsaga, att rumsupplevelse endast kan ske in situ - modeller skulle kunna fungera som ersättning till in situ. Om detta stämmer eller ej behövs särskild forskning för att få klarhet i.

45 Med tanke på Hesselgrens fyra dimensioner värderande, känsloladdad, beskrivande och betydande, är det möjligt för att inte säga troligt att han har känt till och påverkats av Szondis teori. Däremot har inte Küller tagit del av Szondi, enligt vad denne som svar på min fråga meddelat mig.

46 Som tidigare refererats, säger Hesselgren i en artikel i Arkitektur (1964, s. 16), att djupvarseblivningen, vilken enligt vad han hävdar styr den rumsliga intensiteten, "har gett anledning till många olika hypoteser innan man till slut ansett sig kunna fastslå att den är en särskild psykisk förmögenhet, i någon mån jämförbar med oktavuppfattningen inom musiken eller färgtonupplevelsen inom färgen."

47 Hesselgren säger också i sin avhandling (1954, s. 275) att rumsupplevelsen är "en typisk 'primär holitet', d. v. s. en gestaltad varseblivning, vilken man omedelbart uppfattar i sin helhet och först efteråt kan analysera till sina element, d. v. s. enklare varseblivningar av 'lägre' ordning och enklare förnimmelser såsom färger och visuella riktningar." Han förklarar dock inte, hur en rymd kan bestå av färger och visuella riktningar.

48 Oorts moln utgör enligt senaste kosmologisk forskning vårt solsystems sfäriska avgränsning. Diametern är ca. 100.000 gånger jordbanans, dvs. storleksordningen 3 ljusår.

49 Ett intressant paleoantropologiskt rön är att neandertalarna, som ju bebodde grottor (ehuru man även har funnit tält, vissa resta inne i grottor) kände och använde lampan. Jag har i något sammanhang noterat ett publicerat undersökningsresultat, att våra moderna spädbarn i regel skulle lära sig ordet lampa bland den handfull första efter orden mamma och pappa. Detta kan mycket väl vara en skröna. - För en vidare utläggning om människans eventuella grott-förflutna, se appendix 2.

50 Kant hävdar, som tidigare refererats, att tidsdimensionen tillhör subjektets egenuppfattning medan rumsdimensionen utgör subjektets grundläggande uppfattning om den yttre verkligheten.

51 Gunnarsson och Wahlström har i sitt examensarbete (1983) försökt systematisera och karaktärisera olika rumstyper med utgångspunkt i Hesselgrens arkitekturteori. De har därtill sökt matchningar med de fyra attityder de har konstaterat att Hesselgren funnit att människan kan ha till en rumslig miljö.

52 Jag tror att Gunnar Jarle Sorte (ref. a.a.) är av den uppfattningen, att människan genom sitt tidigare leverne har uppodlat en genetisk känslighet för nyanser i den naturliga miljön. Detta skulle innebära ett stöd för arketypteorien, vilken jag själv inte känner mig helt främmande för att kunna omfatta. - Min andra tanke, att platsupplevelsen kan vara oändligt variationsrik, kan även den vara en yttring av nyss sagda, så tillvida att vi civiliserade varelser i regel inte ännu har upplevt alla de arketypiska miljöerna, och på grund därav har möjlighet finna helt nya upplevelser, då vi vistas i naturen.

53 Hesselgren avslutar sin bok (1966) med några funderingar om den meditativa stämningens betydelse för rumsupplevelsen: "...det djupaste omedvetna öppnar sig inte för oss i någon mening utan att vi utövar meditationens teknik. ... Framförallt vill det synas som om ett betonande av perceptionen av innesluten rymd skulle underlätta denna attityd. ...all kultur... ...måste ha ett materiellt underlag som i sin tur är beroende av en viss teknik. ... Man behöver t. ex. utöva meditationsteknik, i vilket fall ordet teknik tas i en helt annan betydelse. Men även om vi fasthåller vid teknik i betydelsen ingenjörsteknik, kan vi konstatera att den är användbar, kanske nödvändig, i meditationsteknikens tjänst. Ingenjören kan nämligen hjälpa oss att skapa de stimuli som är ägnade att väcka de meditationsstödjande perceptioner jag antytt." (s. 125f).

54 Psykiatrikern Tim Crow (Crow, 2006) utövar forskning om asymmetri mellan de båda hjärnhalvorna, och driver tesen att sådan har uppkommit som följd av språkutvecklingen hos arten Homo Sapiens. Crow vill se en förklaring till såväl dyslexi, schizofreni som psykoser i denna evolution, och söker för närvarande efter den funktionerande genen.

55 En vetenskaplig studie av helikobakterien, en följeslagare till människan under hela hennes historia, stödjer uppfattningen att de första människorna skapades i Östafrika för cirka 60 tusen år sedan. (Atterstam, 2007).

56 Den troliga föregångaren till vår egen art, Australopithecus anamensis, som levde i Afrika för 4,2 miljoner år sedan, har avgivit fossil i Etiopien som visar att den var en skogsvarelse, och fossil i Kenya som tyder på savannlevnad. En slutsats man kan dra därav är att hominider tidigt utvrcklade förmågan att leva i olika slags miljöer. ("Fossilfynd", 2006.)

57 Groat och Wang (2002) ställer en intressant forskningsfråga enligt följande (s.51): "Why does Laugier's Essay on Architecture (1751) posit one origin for the built form - the hut - but Quatremere de Quincy's theory of origins (1800) posits three separate origins: hut, cave, tent? What happened in those 50 years to alter the theoretical emphasis from one to three?" - Författarna ger själva svaret, på sidan 333: "Increased knowledge in archaeology, as well as great societal interest in this area, coupled with the emerging interest in language as such, all contributed to a need for a more flexible theory of architectural origins than that provided by the notion of a single primordial hut. And so Quatremère's system posits multiple primordial origins, symbolized by not only the hut, but also by the tent and the cave."

58 Spenglers historiska kategorisering av rummet i olika uttrycksformer kritiseras av Hesselgrens kollega och tidigare arbetsgivare Nils Ahrbom, som i ett i sin bok (1983) återgivet föredrag från 1945 anser att det upplösta rummet inte är ett uttryck för vår tid. Han ser det istället som "en ren negation och en symbol för en kultur i upplösning" (s. 73ff). Rumsbildningen har numera [år 1945] återvänt i stadsplaneringen, säger han."Ingenjörskonsten är enbart rationell och funktionalismen försökte vara det. Det medförde rummets upplösning" (s. 83). Däremot vore det inte helt oriktigt att beteckna skyddsrummet, bunkern eller bergverkstaden som rumssymboler för vår tid, anser Ahrbom (s.75). Den ideala rumsgestaltningen ser Ahrbom som ett samspel mellan rum av växlande karaktär (s.85).

59 Även de tidigare nämnda Küllers 8 faktorer kan vi pröva att inordna i vårt system. Till den första sektorn går då möjligen att hänföra trivsamhet och kraftfullhet; till den andra komplexitet och originalitet; till den tredje helhet och rumslighet; och till den fjärde sektorn affektion och social status. Dessa variabler kan jämföras med Szondianen Kenmos struktur: relation, kraft; kvalitet, exponering; struktur, fantasi; stabilitet, kontakter (se Szondiana på www). - Anm. 1. Under ref. intervju med Küller fick jag klart för mig att denne delvis kan instämma i min indelning av hans faktorer, men i stort sett inte, eftersom han anser, att varje kognitiv utgångspunkt bottnar i sin egen känsla. Emellertid har Küllers 8 faktorer enligt honom lett vidare i fyra interpersonella reaktioner vilka utifrån nuvarande neurologisk forskning tycks fysiologiskt förankrade i hjärnans struktur: värdering, aktivering, orientering och kontroll. Dessa fyra begrepp kan vi ta till oss i vår ovanstående sammanställning och konstatera, att de passar in relativt väl. - Anm. 2. Küller anser att social status går att hänföra till den första sektorn, och så har jag själv stundom tyckt. Denna närbesläktade ambivalens mellan den första och den fjärde sektorn skulle möjligen kunna bero på att strukturen är sådan, att cirkeln sluts, dvs. såsom att sektor 3 gränsar till sektor 4, så gränsar sektor 4 till sektor 1 osv. Detta antagande styrks även av nyss refererade Kenmos schema, där den fjärde Szondi-sektorn slutar med "kontakter" och den första Szondi-sektorn börjar med "relation".

60 C. J. L. Almqvist särskiljer i sin Mongrafi (1844, 1845) från det komiska, vilket i sin ideala uppenbarelse han menar har glädjen som signum, satiren, där löjet stundom åtlöjet frodas (a.a., s. 109).

61 Hesselgren refererar till Cullen som i sin bok Townscape (1961) använder de två begreppen closure och enclosure. (Hesselgren, 1966, s. 108ff). Om vi översätter dessa ord till svenska, så blir en alldeles särskild betydelse tydlig: närhet och omslutenhet. Vad, om inte en trygghetskänsla förmedlar de, som knappast kan sägas vara rumsupplevelse a priori.

62 Jag har, som jag nämnt tidigare, i viss mån visat på förhållandet mellan gestalt och analys i min bok "Sex portar" (1992).

63 Astronauten Christer Fuglesang redogjorde i en tv-intervju 25 jan 2007 (SVT 1, kl. 22) för en rymdpromenad på natten, då fullständigt mörker rådde. Trots belysning från pannlampa, blev orienteringsförmågan vid tillfället helt beroende av logiskt tänkande. Det var alltså oerhört lätt att irra bort sig fullständigt. Så hade det inte varit vid rymdpromenader i dagsljus, då bl.a. jordytan utgjorde en referenspunkt. Och så är det inte heller här nere på jorden, ens i fullständigt mörker. Jag drar härav slutsatsen, att den rumsliga medvetenheten är beroende av tyngdkraften som relationsskapande grund. Därifrån bör vi skapa föreställningen upp-ned, och i relation till denna axel och vår egen kropps position vidare riktningarna framåt-bakåt och höger-vänster. - Att tyngdkraften kan ha stor betydelse för vår orienteringsförmåga bekräftas i Intervju 1 av blinda nformanter (tredje delen, kap. Synskadades miljöupplevelse), där Leif Eriksson påpekade när-topografin (exempelvis höjdskillnader i marken) som en viktig orienteringsfaktor.

64 Kant definierar också rummet som ett och odelbart, tillika gränslöst och oändligt. "Rummet är väsentligen ett enda: mångfalden i det, följaktligen också det allmänna begreppet om olika rum överhuvud, beror uteslutande på inskränkningar." (Kant, 2004, s. 114f).

65 Att Hesselgren är mån om att hans forskning ska bidra till god arkitektur framgår om inte annat av hans uttalande i en artikel (Hesselgren, 1982b, s. 9) apropå det faktum han anför, att små barn, när de är ute och leker, behöver ha ansiktskontakt med sin mor på högst 20-25 meters avstånd: "det borde anses kriminellt att bo med småbarn i höghus." - Även Cornell hävdar att arkitekturen omöjligen kan vilja det onda och negativa (Cornell, 1966, ss. 9 & 18).

66 Dock kan man förledas tro att Hesselgren med tiden har kommit på andra tankar, eftersom han i sin bok (1985) har infogat ett kapitel med byggnadstekniken integrerad (s. 33-43). Vad han vill säga där är emellertid endast följande: På samma sätt som den moderna byggnadstekniken (efter renässansen) har haft den experimentella fysiken som nödvändig grund, så bör arkitekturteori baseras på den experimentella psykologin.

67 Frågan är berättigad, om man anser att arkitektur är ett slags miljö och natur av ett annat slag.

68 Ungefär som ett di-barn som, när det egentligen söker modersbröstet, ändock finner tillfredsställelse i ersättning från nappflaska.

69 Det är möjligt att Hesselgren, om han har varit inspirerad av Ehrensvärd, har haft just denna ambition. Men hans resultat har i så fall blivit annorlunda än Ehrensvärds. - Vi kanske bör se Hesselgrens förhållningssät i ljuset av hans erfarenheter från Etiopien. Han kan ha bevittnat torka, missväxt, fattigdom, som gjort honom övertygad om nödvändigheten av en förestående och eskalerad internationell migrationsprocess, där extremt ruralt präglade befolkningsgrupper kunde komma att förflytta sig till en alltför stor miljömotsats i västvärldens urbana ytterligheter, om inte miljöskaparna i tid, med psykologisk kunskap i byggandet, lyckades mildra kontrasterna. Om detta har varit Hesselgrens tanke, kanske man bör se The language, vilken han till stor del skrev i Etiopien, som en ansats till just en sådan arkitekturpsykologi.

70 Man skulle, i synnerhet med stöd av föregående not, kunna se Hesselgren som en sann humanist, insiktsfullt driven av ett starkt socialt patos att bidra till att rädda en mänsklighet ur den allt snabbare förödda naturliga planeten jorden till en artificiell miljö, som gott och väl enligt hans vision kunde svara upp mot alla slags förväntningar, som människorna kunde tänkas ha - på så sätt en motsvarighet till Noa kanske, iscensättande vår tids Ark? (Vilken denna gång skulle vara för evigt, och därför måste vara miljömässigt fulländad.)

71 För att förtydliga min uppfattning, innebär Hesselgrens arkitekturteori i korthet följande. En miljöpsykologi, som experimenterar fram människors psykologiska miljöbehov, meddelas arkitekter, vilka genom arkitektur tillfredsställer dessa behov.

72 Det kan möjligen finnas ett slags aprioriskt behov av arkitektur för människan i bemärkelsen skydd för individen-familjen-gruppen, kanske som ram för en social gemenskap. Hesselgren är någon gång inne på detta också, då han hävdar, att man efter sitt tillgodosedda behov av natur, gärna ser en välkomnande stuga att krypa in i. (Hesselgren, 1971, s. 14).

73 Hesselgren avser förmodligen huvudindelningen i praktisk, social och estetisk värdering, vilka tre begrepp överenstämmer med Paulssons indelning av människans förhållningssätt till tingen. (Paulsson & Paulsson, 1956, s. 13).

74 I min kommunikation med Ariadne Santrou (13 oktober 2006), delgav mig Ariadne ett forskningsrön att färgen rött har visat sig ge en lugnande verkan på accentuerat aggressiva individer. Jag nämnde i sammanhanget att jag härom dagen, liggandes i badkaret, hade reagerat på en flaska badolja som stod på badkarskanten, på dess som jag upplevde det, överdrivet kraftigt röda färg. "Då måste du ha befunnit dig i en exeptionellt avslappnad sinnesstämning", kommenterade Ariadne. Och det stämde; jag befann mig i ett mycket meditativt tillstånd vid tillfället.

75 Linn et al. (1998) säger: "Den 'metod' för att skapa bra arkitektur som rekommenderas av Christian Norberg-Schulz, 'att lyssna på platsen', uttrycker på ett extremt vis en idiografisk kunskapssyn." (s. 93). Författarna ställer, med Windelband, "idiografisk" i motsats till "nomotetisk". Förenklat skulle man kunna säga att det förstnämnda begreppet tar fasta på en unik situation, en samtida eller historisk befintlighet, och söker dess symboliska uttryck, medan det senare begreppet vill finna situationens lagbundna orsak, en formel för dess uppkomst. - Man kan möjligen se Hesselgrens arkitekturteori som ett förnekande av dessa två begrepp som ett motsatspar. Hesselgren vill ju nämligen söka lagbundenheter i människans psykiska natur, utan att för den skull vilja befatta sig med de bakomliggande orsakerna till de psykiska reaktionerna. Hans mål är att finna betingningar till psykiska reaktioner i specifika arkitekturutformningar. Han vill däremot inte söka förklaringar till, varför en viss arkitekturutformning skulle ge upphov till en viss psykisk reaktion. Men han vill finna dessa korrelationer. Det är vad hans arkitekturteori har som mål. - Vad jag emellertid tror att Hesselgren har missat i sin vetenskapliga strävan, är just att lägga in även en förståelse för den mänskliga naturen i avseendet hennes symboliska föreställningsvärld. Hade han gjort detta, kunde han ha kommit närmare sitt mål än dit han hann.

76 Nu skulle kanske Hesselgren, som den perceptionspsykolog han är, komma med en invändning: "vithet" går att dela upp i delstimuli: vitt är nämligen ett komplex av flera stimuli i ögats olika receptorslag. Javisst! Men upplevelsen av vitt är odelbar!

77 Gösta Edberg intar en försonande (icke-polariserad) ståndpunkt i ett motsvarande resonemang om tomhet-täthet i det han säger att "the scientific theory of the sameness of all matter means that the walls, ceiling and floor of a room cannot be regarded as finite enclosures, but instead, must be interpreted as changes of density in a sea of endless volume." (Edberg, 1975, s. 5·87).

78 Jag bortser i dessa resonemang från de slutsatser Einstein har kommit fram till, innebärande att rummet trots allt inte vore helt och hållet egenskapslöst.