Hesselgrens arkitektverksamhet

Verksförteckning

Kronologiska fakta

KTH 1928 - 1932. Examensarbete: ett projekt till en simhall.

1934 fick Sven Hesselgren en anställning hos arkitekterna Ahrbom och Zimdal. Kontoret hade just vunnit en arkitekttävling om flickläroverket vid Sveaplan i Stockholm, och detta projekt var det som Hesselgren framför allt fick arbeta med. Åtskilliga av arbetsritningarna utfördes av honom. (P. Hesselgren).

Sven Hesselgren minns en episod från den "gröna" tiden då han hade konstruerat en kurva för aulans takform, men utan att ha funnit någon matematisk ekvation:

- detta var före de moderna datorernas tid. Därför approximerades kurvan till en korgbåge, efter vilken takkonturen utfördes. Men när kontrollanten fick se resultatet, förfärades han, trodde att entreprenören gjort något fel. Han vågade inte underrätta arkitektkontoret om det hemska som hade hänt, utan tillsammans med entreprenören rättade han till korgbågeknycken efter ögonmått. Jag relaterar detta, inte för att genera arkitekterna (Ahrbom & Zimdahl) ty de var utan skuld. Det var jag som anställd på deras kontor hade gjort arbetsritningarna. Jag var vid den tiden helt fångad av talmagi och geometrimystik.

(Hesselgren, 1985, s. 116f).

Fadäsen kan inte ha varit så värst farlig, ty Hesselgrens anställning varade i flera år därefter, till 1939. Under ungefär samma period, 1934-38, arbetade även Carl-Axel Acking hos Ahrbom och Zimdal (enligt Zimdal). Denne måste dock ha bedrivit sina studier parallellt med arbetet, ty han gick ut KTH 1939 (enligt honom själv). Acking och Hesselgren bildade något senare gemensamt arkitektkontor.

I arkitekttävlingen om Östergötlands länsmuseum stod Hesselgren som särskild medarbetare hos Ahrbom & Zimdahl. Förslaget vann första pris 1935 och stod färdigt 1939. Östra entréfasaden har en relieffris av Ivar Johnsson, utförd 1939.

Efter krigsutbrottet fick Hesselgren en tid uppdrag inom Statens krigsmaterielnämnd med att projektera militärrestauranger. Han hade även vid någon tidpunkt en anställning i Byggnadsstyrelsen, kanske genom förmedling av Helge Zimdal, som 1934 hade blivit arkitekt där "utom stat".

Men redan från 1938 bedrev Hesselgren även egen verksamhet.

Ett av de första projekten i Hesselgrens nystartade verksamhet gällde ett tävlingsförslag till tillbyggnad av Malmö stadsbibliotek. (Tävling om Malmö, 1938). Hesselgrens förslag, med mottot "Blå kupol", erhöll delat tredje pris, 750 kr. Juryns utlåtande löd som följer:

Förslaget utgör ett intressant försök att utforma tillbyggnaden som en till volymen med den äldre byggnaden likvärdig byggnadsdel, men till karaktären helt skild från denna. Planlösningen synes giva tillfredsställande lösning av bibliotekslokalernas anordning. En trappa eller hissförbindelse mellan tidningsrummen och magasinet torde erfordras. Ur kostnadssynpunkt ställer sig förslaget ej så fördelaktigt på grund av tillbyggnadens stora volym.

 
Ill. 1. Sven Hesselgrens tävlingsförslag 1938 till tillbyggnad av Malmö stadsbibliotek.

Snart var verksamheten tillsammans med Carl-Axel Acking igång, och den skulle pågå till omkring 1955. 1945 deltog Acking och Hesselgren i en arkitekttävling, vilken resulterade i tre gruppbyggda villor i Djursholm. Dit flyttade de båda arkitekterna med sina familjer och även sitt kontor. Den tredje villan beboddes av arkitekten Hans Åkerblad.

Ett tidigt projekt var kvarteret Stenbrottet 2 i Lidingö, uppfört 1945 för HSB. - Beskrivning ur Wikipedia:

Husen har sadeltak med rött tegel och fasaderna är gulputsade med grå sockel. Husdjupet är 10,5 m och samtliga lägenheter är genomgående. De flesta lägenheter har balkong eller fransk balkong. Flera lägenheter i markplanet har egen uteplats. Det är hög kvalitet på material, som marmoromfattningar kring portarna och marmor i trapporna. Badrummen hade ursprungligen också tidstypiskt golv av marmor. Samma sten återkommer även i fönsterbänkarna. All marmor är av sorten Brännlyckan, från trakten av Askersund. Vardagsrum och matrum har ekparkettgolv. Innerdörrarna har ytskikt av björkfaner.

Byggnaderna har en karakteristisk 1940-talsform med tre våningar, flacka tak och smalt husdjup. Husen har trapphus med fönster och bottenvåningen ligger en halvtrappa upp. De har genomarbetade detaljer som ekräcken och smidesdetaljer vid de franska balkongerna. Husen ligger indragna och snedställda (i öst-västlig riktning) i förhållande till gatan så att varierade gaturum uppstår. På entrésidan mot norr finns en anlagd trädgård, med grusgångar och mjuka former med olika planteringar bl.a kring en flack bergknalle. Där finns även flera björkar och tallar. Mot söder finns uteplatser, samt en naturtomt med bl a tallar.

Bostadshusen omfattar 36 lägenheter och två mindre lokaler. De flesta lägenheterna är på ett eller två rum med kök. Det finns även några få trerumslägenheter. I källarplan finns bl a förråd och en renoverad tvättstuga.

Kompanjonskapet med Acking innebar ett intensivt deltagande i arkitekttävlingar. Arkitekternas förslag till en sommarrestaurang i Helsingborg resulterade i ett andra pris. (Förslag till sommarrestaurant, 1946). I tävlingen om hotell i Göteborg erhöll de tredje priset. (Tävling om hotell, 1947).

Ett tävlingsförslag om stads- och rådhus i Linköping gav dem ett delat tredje pris. (Tävling om stads- och rådhus, 1948). Prisnämnden uttalade sig om förslaget enligt följande:

Byggnaden vid Stora Torget är utformad som en centralbyggnad vettande mot domkyrkan och det öppnade kv. Ambrosia. Byggnaden har orienterats helt mot väster och som följd härav har huvudentrén fått ett alltför undanskymt läge under en portik mot Platensgatan. Planlösningen är i stort sett redig och välstuderad. Magistraten har fått en avskild och god förläggning. Trapphallen är något överdimensionerad. Fasaden mot torget är främmande för platsen genom sin tyngd och slutenhet. / Bebyggelsen i kv. Ambrosia är något sökt i vissa detaljer men i stort sett omväxlande på ett trevligt sätt och måttligt med avseende på höjden i kvarterets västra del mot domkyrkan. Fasaderna ha en god skala men är möjligen litet konstlade i vissa detaljer. Reservutrymmena äro knappa. / Byggnadskostnaden är jämförelsevis låg.

 
Ill. 2. Tävlingsförslag till stads- och rådhus i Linköping 1948. Situationsplan. Arkitekter Acking och Hesselgren.

I en annan tävling 1948 om sinnessjukhus i Karlskrona erhöll arkitektkontoret likaså delat tredje pris. Medarbetare till Acking och Hesselgren var arkitekt Tord Hultman. (Tävling om sinnessjukhus, 1949). Sjukhusets överläkare kommenterade förslaget sålunda:

Författaren till det ena med tredje pris belönade förslaget med motto "au rez-de-chaussez" har gått in för envåningspaviljonger. Förslaget bjuder ur sjukvårdssynpunkt på goda lösningar av problemen men lider i hög grad av samma fel som de båda tidigare diskuterade, nämligen att ej i tillbörlig grad ha tagit hänsyn till promenadgårdsfrågans lösning och ostördheten avdelningarna emellan.

 
Ill. 3. Tävlingsförslag till sinnessjukhus i Karlskrona 1948.
Exteriörerspektiv. Arkitekter Acking och Hesselgren.

De tidigare nämnda villorna i Djursholm, där Acking och Hesselgren bodde och verkade, presenterades 1949 i ett par artiklar i Byggmästaren. Sven Hesselgren berättar där för sin del, att hans hus hade sin upprinnelse i ett inköp i en arkitekttävling 1945, i vilken Hesselgren deltog tillsammans med Acking. Avsikten var att åstadkomma en kollektivanläggning, men denna kom inte att förverkligas. Istället byggde Acking och Hesselgren var sitt hus, vilka de var för sig modifierade något i förhållande till ursprungsplanen. (Villa i Djursholm, 1949).

 
Ill. 4. Villa i Djursholm. Arkitekt Sven Hesselgren.

Redan i januari 1945 hade Acking och Hesselgren fått ett uppdrag som skulle pågå en längre tid. Det gällde ett telehus i Ludvika. Medarbetare på kontoret var bl.a. arkitekt Axel Kandell. Byggnadsarbetena påbörjades i början av 1950 och slutbesiktigades i december 1951. (Telehus i Ludvika, 1954). Telehuset blev ett av de verk, som Sven Hesselgren kände sig särskilt nöjd med. (P. Hesselgren).

Ett citat från en mosaik-sajt på nätet:

Ett trevligt exempel på hur mosaikutsmyckningen kom att användas där gränsen mellan om det är en bild, eller en del av arkitekturen, har suddats ut, är Telehuset i Ludvika från 1954, av arkitekter SAR Carl axel Acking och Sven Hesselgren. Här spelar den tonade mosaiken väl med i trapphusets rytm och ger en både effektfull och behaglig verkan.

 
Ill. 5. Telehus i Ludvika 1951. Sektion genom översta våningen.
Arkitekter Acking och Hesselgren.

Ackings och Hesselgrens skisser till Siris kapell i Torsby hade godkänts av kyrkans församling 1943 och av Byggnadsstyrelsen 1944. Arbetet påbörjades 1947. Den 11 juni 1950 invigdes kapellet. Arkitektkontoret hade biträde av arkitekt Nils Arne Rosén vid uppgörandet av arbetsritningarna. De ansvariga arkitekterna säger att de valt material och behandlingar, både gamla och nya, som talar ett kärvt men vänligt språk. Namnet på kapellet hade en romantisk förhistoria, som arkitekterna återgav på följande sätt:

För många hundra år sedan hände det sig att den rika fru Siri gick vilse i sin egen skog. Hon bad till Gud och lovade att om hon bleve frälst skulle hon till tack skänka skogen till kyrkan. Strax därpå hörde hon kyrkklockan och lyckades, vägledd av klockklangen, ta sig ut ur skogen. När församlingen sedan i enlighet med det avgivna löftet blev erbjuden gåvan, ville den till att börja med inte ta emot den. Skogen ansågs ringa värd och skulle förmodligen bara skänka världsliga bekymmer. Till slut accepterades gåvan emellertid och visade sig med tiden bli en stor ekonomisk tillgång som tillät församlingen att sörja för sina behövande på ett föredömligt sätt. Slutligen möjliggjorde skogens avkastning byggandet av det kapell som till åminnelse av gåvobringerskan fått bära hennes namn. (Siris kapell, 1952).

I en artikel i Arkitektur (1981) säger Hesselgren, att om man vill göra formalestetiskt vacker arkitektur, "skall man akta sig för att ge sig in på geometrimystik, utan i stället studera den visuella formen ur perceptionspsykologisk aspekt." Måhända är det läxan från Sveaplans flickläroverk som gör sig påmind. Emellertid, med den kunskap om geometrimystik jag själv har, tolkar jag spontant Siris kapell som ett arkitekturverk, där arkitekterna har tillämpat just geometrimystik. Jag finner dessutom att de tillämpade geometriska lagarna har tillfört denna skapelse något positivt.

 
Ill. 6. Siris kapell 1950. Golv med geometrimystik. Arkitekter Acking och Hesselgren.

Vid tiden omkring 1955 började samarbetet mellan Hesselgren och Acking att lösas upp. Det avslutande gemensamma projektet blev ett hotell i Östersund. De första skisserna hade uppgjorts redan 1946 men bygglov erhölls först 1954. Hotellet invigdes i maj 1956. Arkitekt Bertil Löndahl var närmaste medarbetaren på arkitektkontoret. (Hotell i Östersund, 1957).

 
Ill. 7. Hotell i Östersund 1956. Arkitekter Acking och Hesselgren.

Av ritningarna till projektet framgår, att Hesselgren stod som ensam arkitekt. Hotellet tillbyggdes 1986 med en konferensanläggning och restaurang - där var FFNS arkitekt. 1999-2003 genomgick hotellet en omfattande renovering. Choice Hotels Scandinavia - osäkert om detta hotell är identiskt med Scandic Östersund city.

Ett verk som stod färdigt ungefär samtidigt som hotellet i Östersund, 1956, var Hässelby familjehotell. Projekteringen hade inletts av det gemensamma kontoret men färdigställdes av Acking ensam.

För övrigt hade kontoret ett projekt till huvudkontor för Uddeholms AB.

Sven Hesselgren hade nu ett stort eget projekt på gång, Frösö sjukhus. Som en förberedelse inför det kommande arbetet byggde han ut sitt kontor i Djursholm under de sista åren av 1950-talet. Med tre nyanställda medarbetare påbörjade han projekteringen. Besvikelsen blev sedan stor, då projektet lades ned. (B. Hesselgren; P. Hesselgren).

1959 uppfördes Mariakyrkan i Enebyberg efter Hesselgrens ritningar. Altaret utfördes av Gotlandsbyggen AB. En renovering genomfördes 1989 av Jerk Alton. Kyrkan har formen av en vinkelbyggd villa som rymmer ett kyrkorum. Den smälter väl in i den omgivande villabebyggelsen. Adress: Slåttervägen, en mindre gata som mynnar i Gamla Norrtäljevägen, nära dess korsning med Enebybergsvägen. Kyrkan togs ur sakralt bruk 20 maj 2006.

1963 byggs kyrkcentret i Fuängen efter Hesselgrens ritningar. Själva kyrksalen blev dock inte uppförd. En tävling anordnades 2003 vilken gav Vårfrukyrkan som resultat, med Lars Bjursten som arkitekt.

1965 flyttar familjen till Sigtuna efter vistelsen i Etiopien. Först hyrdes en flygel i prästgården medan Sven Hesselgren letade en tomt att bygga på. Han fann en på Munkholmen, där familjens villa uppfördes, på Drakslingan 21. (B. Hesselgren).

Huset kom att bli ett av de objekt som Hesselgren gillade särskilt av dem han hade ritat. Det uppfördes i trä med mestadels obehandlade naturmaterial, tak av eternit, och alla öppningar med samma rektangulära form: liggande för fönster; stående för fönsterdörrar. Senare flyttade familjen till en befintlig trävilla på Broholmsvägen i samma stad, som Sven dessförinnan hade byggt om och till. (P. Hesselgren).

Efter 1975 byggde sig Sven Hesselgren en villa i Båstad-trakten på Bjärehalvön med vid utsikt över havet. Den uppfördes i leca-block. (P. Hesselgren). Invändigt ville Hesselgren måla de träpanelade väggarna i sängkammaren och det angränsande matrummet i två kulörtonlika men nyansskilda varmblå färger. "När jag betraktade målarens första strykning, tyckte jag mig förstå att jag skulle komma närmare det jag intuitivt önskade om jag gjorde bägge färgerna något mindre kulörstarka, vilket också skedde i slutstrykningen." Ur Siviks forskning kunde han senare utläsa att han intuitivt hade betett sig riktigt för att uppnå önskat resultat, dvs. blanda ut de kulörstarka nyanserna med grått för att få dem lite mildare och därmed mera lugnande på sinnet. (Hesselgren, 1985, s.228).

1983 flyttar han från sin villa på Bjärehalvön då han efter en hjärtinfarkt inte längre orkar sköta sin trädgård. I en lägenhet i Ängelholm tillbringar han sitt sista decennium.

Andra telestationer, förutom den i Ludvika, som Hesselgren nu ritade på egen hand låg i Rättvik och Askersund. Den i Rättvik är möjligen belägen på Järnvägsgatan nära polishuset och utförd i beigeröd puts i två våningar. - Det kan vara intressant att jämföra dessa två verk med Ludvikastationen, för att möjligen kunna tydliggöra Hesselgrens särart som arkitekt i förhållande till Acking.

Kyrkliga projekt var bland annat:

Vuollerims prästgård och armaturer i Vuollerims kyrka. Kyrkan ritades av K. M. Westerberg och invigdes 1958.

Kapell, klockstapel, grind i Djursholms begravningsplats, Ymervägen 55 (vid Altorps kapell). Lars Israel Wahlman ritade kapellet/bårhuset som stod klart 1938. Klockstapeln tillkom 1961; klockan göts av Bergholtz klockgjuteri i Sigtuna 1961. Sven Hermelin gjorde landskapsplanering 1962 och 2002.

Någonting vid Staffans kyrka i Gävle. Kyrkan ritades av Knut Nordenskjöld och invigdes 1932.

Armaturer till kyrka i Långshyttan i Hedemora kommun. Kyrkan är en ombyggd bruksinspektorsbostad från 1830-talet. Ombyggnaden till kyrka skedde 1952. Kormålningen utfördes av Einar Rosén och altarkrucifixet av Erik Sand.

Enebybergs församlingsgård, "Kapellagården" hörde också till de förverkligade projekten.

Tävlingsförslag till kyrka och församlingshem lämnade Hesselgren bland annat till Luleå, Säffle och Skarpnäck.

Bostadsprojekt:

Någon gång byggde Hesselgren sitt eget, jämte Schönmeyers, sommarhus på Hasselkobben, Värmdö.

Villa Westerlund, Kälkudden, Upplands-Bro.

Doktor Odencrants sommarvilla, Gåsö.

Flerfamiljshus i kvarteret Stadsägan 113 i Skurup.

Kollektivhus i Stockholm.

Ulla Bodorffs trädgårdsmästarebostad i Fridal.

Jordbrukarebostäder för Stora Kopparbergs Bergslags AB.

Övriga projekt:

Tillbyggnad av kontorshus till egen villa i Djursholm.

Barnbespisning i Blommensbergs folkskola i Stockholm.

Apoteket Kronan i Kävlinge.

Köpmanholmens folkpark.

Armaturer för Lindeberg & Roos i Stockholm.

Verk ett urval: Egna villabostäder 1945-1975, andras, liknande, 1976-1979. Kyrkor i Enebyberg och Fruängen. Telestation i Askersund. Telestation i Ludvika (tillsammans med Acking).

Verksamhet: Anställd hos Ahrbom och Zimdahl, krigsmaterialnämnden, Byggnadsstyrelsen. Egen verksamhet från 1938, tillsammans med Carl-Axel Acking 1942-1955.

Utbildning: KTH 1928-1932, Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Teknologie doktor 1954, docent i arkitektur från 1954. IVA:s guldmedalj 1975, Ingenjörsvetenskapsakademien.