VÄLKOMMEN

I denna utställning vill vi visa ett exempel på hur Årby skulle kunna förtätas och kom­pletteras. Med vårt inlägg i kultur­debatten hoppas vi kunna väcka tankar och dis­kuss­ioner kring en an­ge­lägen stads­bygg­nads­fråga.

Vänliga hälsningar
från arkitekterna
Helena Brobäck
och Mats Ohlin

SEPARERAD STAD

Idén om den utspridda funktions­separerade staden etablerade sig under första hälften av 1900-talet. Dess ideologer var bland andra Ebenezer Howard och senare inte minst Le Corbusier. Efter mitten av seklet kulminerade principens för­verk­lig­ande runt om i världen – i väst såväl som i öst. Byggda områden, stor­skaliga och rationellt utförda, tog sig allt extremare uttryck – och därmed växte kritiken mot före­teelsen. I Sverige kom denna typ av för­orter att kallas "miljon­programs­områden", och Årby är exempel på ett sådant (om än byggt innan det specifika be­grepp­et mynt­ades).

I grunden utgår den funktions­separerade staden från en hypo­tetiskt out­tömlig möjlig­het till hög energi­för­bruk­ning samt bilens nöd­vändig­het för envar. Miljö­ut­form­ningen är inte i första hand till för den ur­sprung­ligt natur­ligt fun­geran­de människan – utan snarare för bilistens be­kväm­lig­het.

Den funktions­separerade staden skapades för bilismen.

INTEGRERAD STAD

Den täta funktions­blandade staden, som även kan benämnas den integrerade staden, har i motsats till före­gående princip funnits i tusen­tals år – ja, så länge människan har organiserat sig i ett samhälle över huvud taget.

Den integrerade staden är tät, kon­centrerad – och erbjuder gång­avstånd till det mesta. Den integrerade staden är primärt till för människan och är därför både levande och social. Det hindrar dock inte att den ibland kan ha utformats dåligt och ohälso­samt – men många städer av denna typ gillas spontant av människor, ja vissa städer har av just denna anledning blivit världsarv.

Den integrerade staden är människans stad.

ÅRBY

Årby byggdes på 1960-talet enligt nitton­hundra­talets funk­tions-separerings­princip. Resultatet blev ett utpräglat ensidigt bostads­område, strikt isolerat från sin om­givning, med bygg­nads­kroppar glest utplacerade i ett odefinierat område. Gatunät och vid­sträckta parkerings­ytor upptar stora arealer och bidrar också de till stads­delens isolerade karaktär.

Segre­gationen blev således redan från början inbyggd i Årby, och har dess­värre kommit att accent­ueras ännu mer med tiden.

Med vår idéskiss vill vi försöka ändra på den ensidighet, segregation och isolering som etablerat sig i Årby – negativa destruktiva inverk­ningar som har drabbat en stadsdel vilken i realiteten är ett centralt beläget be­bygg­else­område. Årby borde kunna vara riktigt attraktivt och väl­mående – bara vissa be­stäm­da åt­gärder vidtogs!

Årby är en centralt belägen funktions­separerad 60-tals­stads­del som borde vara väl­mående.

METOD

Vårt förslag till metod innebär en primär inriktning på framför allt följande åtgärder:

• Förtätning
• Funktionsblandning
• Nedbrytning i små kvarter med tydlig åtskillnad från allmän platsmark
• God spatial rumsbildning genom strategisk placering av bygg­nads­volymer
• Skapande av samband med, och för­håll­nings­sätt till, delar av staden som ligger utanför Årby

Förtätning, funktions­blandning och sam­bands­skapande.

VINSTER

Nyss nämnda insatser menar vi kommer att ge bland annat dessa vinster:

• Ett stadsmässigt Årby, dvs. en full­värdigare mänsklig miljö
• En stadsmiljö som är socialt levande under en större tidsrymd av dagen
• Ett Årby som känns tryggt att bo och röra sig i
• En rumsligt intressant stads­miljö att vistas och orientera sig i
• En kontinuitet med den stad som ligger utanför Årby

Ett stadsmässigare, tryggare och mer integrerat Årby.

SITUATIONSSTRUKTUR

Årby ligger relativt centralt i Eskilstuna med gång- och cykel­avstånd till centrum.

Årby angränsar till E20 och dess huvud­för­bindelse med Eskils­tuna, vilket smidig­gör och för­enklar buss- och bil­pendling till och från Stock­holm, Örebro, Västerås och andra strategiska orter i Eskils­tunas när­område.

Årbys idag isolerade belägen­het i staden menar vi kan luckras upp med ökad genom­strömning av gator och genom så många för­bindelser som möjligt till gatunät i an­gräns­ande om­råden.

Rikt gatunät minskar isolering.

FUNKTIONSSTRUKTUR

Den kanske viktigaste åtgärden för Årby består i att försöka komplettera den nuvarande ensidiga bostads­funktionen med andra primär­funktioner, framför allt arbets­platser inom såväl offentlig förvaltning som näringsliv. Om man lyckas uppnå en balanserad blandning av dessa två funktioner; boende och arbete, blir Årby befolkat i större utsträckning än nu under hela dygnet. I sin tur ger det ökade förut­sättningar för etablering av kommersiell service vilket kan ses som ett önskemål i sig för en levande stadsmiljö.

Blandade funktioner ger staden liv och komplexitet.

KVARTERSSTRUKTUR

Två begrepp som används av stads­planerare är "allmän plats­mark" och "kvarters­mark". Det först­nämnda begreppet omfattar vår gemensamt ägda mark som gator, torg och parker; det sist­nämnda är enskilt ägd mark. En stads­mässig miljö upplevs ofta som just stads­mässig där det finns tydliga gränser mellan allmän platsmark och kvarters­mark. Ett sätt att uppnå detta är att låta byggnader bilda kvarterens gränser. Obe­byggda delar kan av­gräns­as med plank eller mur så att tydliga gårds­rum bildas vilka då är halv­offentliga/halv­privata. Gårdarna utförs före­trädes­vis som trädgårdar för rekreation, utevistelse, samvaro, lek och odling.

Nämnda sätt att ordna kvarters­strukturen är just den gamla Fri­stadens – så man kan säga att en fler­hundra­årig planerings­princip i Eskils­tuna skulle få sin kontinuitet om förslaget förverk­ligades.

Väldefinierade kvarter ger en stads­mässig grund­struktur vilket också är den ur­sprung­liga Fristadens struktur.

TRAFIKSTRUKTUR

Gatumark kan utföras funktions­uppdelad eller odifferentierad. Det senare innebär exempel­vis klassiska gator; men kan även inne­bära sam­spels­ytor och gång­farts­områden. Vi tänker oss sam­spels­ytor som en bra modell för ett stads­mässig­are Årby. Sam­spels­yta innebär att alla trafik­slag tillåts använda gatan så länge det sker på de gåendes villkor. Avsikten är att skapa en dynamisk stads­miljö med bra förut­sättningar för oskyddade trafikanter.

Vårt förslag förutsätter även att bil­parkering på gårdarna inte ska före­komma utan hänvisas till parkerings­garage under mark­nivå. Sådana garage kan anläggas i takt med den nya bebygg­elsens utveckling. Viss kantstens­parkering på gatu­mark bör finnas för att till­godo­se be­hoven för räddnings­tjänst, personer med fysisk funk­tions­ned­sätt­ning, besökande, varu­transporter, de boendes och arbetandes korttids­parkering etc.

Odifferentierade gator på gåendes villkor ger människan staden i retur.

GRÖNSTRUKTUR

Vi föreslår att grönskan struktureras upp, bland annat genom ett park- och koloni­trädgårds­område omedel­bart norr om stads­delen. I ett senare planerings­skede finns även möjlig­heter att göra en fördjupad studie med träd­planterade gator i fokus. För övrigt ligger i förslaget att var kvarters­gård om­händer­tas och kultiveras av respektive fastighets­ägare/boende. Inne på gårdarna kan även finnas platser för odling.

Strukturerad grönska och odlings­möjlighet i en tids­enlig stad.

KRETSLOPPSSTRUKTUR

Vi tänker oss att det nya Årby ska vara ett verkligt föredöme när det gäller kretslopps­tänkande. Tillgång till kom­postering och närodling är basala funktioner som själv­klart bör finnas. Utbyggd sop­sortering är ett annat exempel. En inlämnings­station för skrym­mande avfall borde rimligen etableras inom stads­delen. Dag­vatten från hus­taken kan om­händer­tas för be­vatt­ning – kanske ledas i prydligt ordnade öppna strukturer i gatunätet till passande upp­samlings­platser som exempel­vis det koloni­träd­gårds­område som föreslås.

Närodling och dagvatten i öppet kretslopp kan ge positiva miljö­upp­levelser.

ÄGARSTRUKTUR

En fråga som vi vill dryfta är möjlig­heten till någon sorts boende-ägande. Olika be­pröv­ade former finns såsom bostads­rättsför­ening, bostads­kooperativ och bygg-gemen­skap. Vid försäljning av bo­stads­fastighet har de boende lag­stadgad rätt till förköp. I ett sådant fall äger de hyres­gäster som önskar bibehålla sin hyres­rätt också lag­enlig rättig­het att fortsätta hyra sin bostad på oförändrat vis. Med ex­empel­vis en unik bostads­rätts­för­ening i varje kvarter kan bygg­herre­struktur­en bli till­räckligt mång­facetterad och små­skalig för att plan­genom­för­andet också spontant ska ske varierat över tid och till utförande.

Småskaligt ägande ger ökad mångfald över tid och i utformning.

GENOMFÖRANDESSTRUKTUR

Detta förslag till områdes­plan för Årby medför realiserat en komplex plan­genom­förande­process. Från dagens situation med i princip ett enda stor­kvarter före­slås upp­delning i ett trettio­tal kvarter av mindre storlek. För vart och ett av dessa nya kvarter behöver i princip ny detalj­plan upp­rättas, inne­bärande bland annat ändrad bebyggelse­struktur med utökad byggrätt.

För att kunna uppnå en av de fyra väsent­ligaste punkterna i Jacobs (se vår vid­stående debatt­artikel) kriterier för levande stad nämligen dynamisk blandning av bygg­nader med olika åldrar, stilar och utse­enden, är det ytterst viktigt att genom­förandet sker under lång tidsrymd och med många olika aktörer.

Små kvarter och lång genom­förande­tid ger ökad variation och komplexitet.